Vi får aldrig, ALDRIG glömma grymheterna som skedde för 70 år sen. Ett utav mänsklighetens värsta grymhet som resulterade i sex miljon döda, män, kvinnor och barn.
Hur ett hat mot en folkgrupp resulterade i förintelsen.

Med sorg i hjärtat inser jag att det fortfarande fortgår, och att hatet fortfarande finns kvar.
Varför är det så svårt att älska varandra för vad dom är och glädjas åt att man är olika och inse att det är just det som gör oss "rika"?
Varför är det så lätt att ge efter för hat, istället för glädje och förståelse?

Jag, kan verkligen inte förstå detta hat, och det är jag innerligt glad över.

Vi får aldrig glömma!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här bloggen är först och främst för min skull, för att jag ska kunna ventilera tankar och funderingar på ett kontruktivt sätt. Kanske även för att se om andra har det som jag. Både vad gäller tankar, glädjen och sorg   Jag hade sett framemot ...